Jag saknar känslan att vara "ung och normal", odödlig, inte vara rädd för att dö alldeles för tidigt och att min nya lever ska svika mig. Att inte behöva tänka på saker som andra inte behöver oroa sig över. T.ex. slippa oroa mig!
Jag saknar mitt gamla jag även om jag vet att jag nu har chansen att bli och vara så mycket bättre. Från och med nu. Även om det inte längre bara är upp till mig.
It can only get better from here ... because you know what?
It didn't kill me. IT ONLY MADE ME STRONGER.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar