måndag 28 oktober 2013

En stark kropp och en stark ung lever. It's on!


Innan dagens biceps/triceps pass.

Kvällen har varit tung. Min läkare ringde precis när jag skulle sätta mig & äta. Efter samtalet hade jag helt tappat aptiten. 

Biopsin visade att min kropp försöker stöta bort min nya lever & de har ökat några av mina mediciner. Vi får se om det hjälper.

 Känslomässigt utmattad & tom ska jag försöka sova. Jag reagerar väldigt starkt på bakslag & när jag fick besked som jag fick ikväll. Jag är rädd för att jag ska behöva gå igenom denna resa igen, rädd för att bli sjuk, rädd för att förlora livet. 

Jag känner att jag inte vet hur mycket positivt tänkande & krafter jag har kvar. Men, samtidigt som jag tänker på det viset vet jag att jag aldrig kommer ge upp. Att vara positiv & stark är sån jag är. Det är ingen fasad för något svagare där under. Men ibland blir det bara för mycket.

Jag känner att att jag förtjänar att må bra, att få vara lycklig. Just nu känns det som allt bara går emot mig. Jag är trött på att behöva kämpa. 

Aldrig kunna slappna av. Att alltid på sin vakt. Det är tröttsamt ... så väldigt tröttsamt. 

Jag längtar så efter London. (Jag får fortf. åka dit). Jag behöver komma bort! 

6 kommentarer:

  1. Jag tycker du är en jätte stark person, och har märkt nu efter följt dig ett tag du har väldigt mycket kämpar glöd och jag är väldigt imponerad av dig! Tycker du inspirerar människor till att aldrig ge upp!:-) och jag håller min tummar här borta att medicinerna kommer hjälpa dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack va peppad jag blev av dina fina ord! Det gör mig glad att jag kan inspirera andra att aldrig ge upp. Bara att kämpa på även om det känns omöjligt ibland. Hoppas jag också! Just nu känns det tufft, men får se vad proverna visar på måndag. Kram på dig Emma!

      Radera
  2. Tråkigt att höra Johanna. Förstår verkligen känslan att man liksom inte klarar motgångar efter att ha "tömt sig" på kraft och positivt tänkande. Men innerst vet ju både du och jag att man tar fighten även om det känns tungt just nu. Eller hur?

    Hoppas innerligt medicinen hjälper!

    Johan från Gävle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Johan! Exakt, det är jobbigt och väldigt påfrestande. Ja, visst är det så! man kan säga att "nej, fan jag orkar inte mer" men klart att man gör det! Vi som är transplanterade vet ju hur jäkla dåligt man kan må och ändå överleva. Otroligt vad kroppen klarar av! Hoppas jag också, än så länge känner jag mig inte nå bättre, men får se vad proverna visar på måndag. Hoppas att de är mer positiva. :)

      Radera