När jag inte drack "energi drycken" som man skulle hinka i sig på några timmar inför operationen (vilket inte var lätt då jag knappt kunde äta / dricka normalt, utan fick det i dropp), så sov jag.
Ser ni hur svullen / stor jag ser ut. Jisses. Men så fort jag fick min nya lever så gick svullnaden ner, jag slutade samla på mig väska / galla och blev mindre svullen. Även om man i vissa fall kan bli väääldigt svullen efter en sån stor operation så blev jag inte speciellt svullen. För de varnade mina föräldrar om det, att det kan se läskigt ut.
Det är så svårt det där. Man måste vara tillräckligt frisk och pigg för att klara av transplantationen men samtidigt måste man vara sjuk nog för att komma upp på listan. För mig var det rätt så akut där på slutet.
6 veckor var jag på listan. 6 lååånga veckor. En ständig kamp för att leva.
6 veckor innan togs mitt PTC dränage bort på Akademiska, på order från Karolinska då jag fick infektion efter infektion. Utan dränaget = galla i hela magen + fruktansvärda smärtor + omöjligt att få i mig vätska & mat + ett helvete helt enkelt.
Jag kommer ihåg att jag klarade av att gå 2km med rullstolen dagen innan (vägrade sitta), var så jäkla stolt men samtidigt helt slut. Jag fick sova hemma hos föräldrarna istället för på sjukhuset efter flera månader i sträck på sjukhus. Jag kände mig positiv och jag kände att detta kommer jag klara av. Innan var jag så fruktansvärt skrajj att mina döende kropp inte skulle orka en 14-15h lång levertransplantation.
Ingenting kommer gratis. För jäklar vad jag har kämpat och fortsätter kämpa. Ibland glömmer jag bort hur mycket jag gått igenom det senaste året. Hur mycket min kropp gått igenom och nu mår den bättre/är starkare än någonsin. Tror ingen riktigt förstår hur mycket man måste kämpa, hur mycket man måste orka och tvinga sig själv att göra. Men med rätt attityd och inställning till livet så kommer man långt. Snart är det ett år sedan jag fick min nya lever, fick tillbaka mitt liv som försvann så fort och 1 år sedan en 20årig ängel gick bort.
Ingenting kommer gratis. För jäklar vad jag har kämpat och fortsätter kämpa. Ibland glömmer jag bort hur mycket jag gått igenom det senaste året. Hur mycket min kropp gått igenom och nu mår den bättre/är starkare än någonsin. Tror ingen riktigt förstår hur mycket man måste kämpa, hur mycket man måste orka och tvinga sig själv att göra. Men med rätt attityd och inställning till livet så kommer man långt. Snart är det ett år sedan jag fick min nya lever, fick tillbaka mitt liv som försvann så fort och 1 år sedan en 20årig ängel gick bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar